dagen då jag köpte en hund med bara tre ben

 

 

Totalt mörker omfamnar oss då vi öppnar
ögonen. Ännu ett mörker möter oss när vi
sluter dem igen. Det är inte samma mörker,
men visst liknar de varandra.
Utanför springer snön över trädtopparna,
och inte en plusgrad har setts till på många
tidsenheter. Vi kan inte se att det är så, vi
kan inte känna att det är så, vi bara vet.
I vårt rum finns inga fönster, inga dörrar,
inga hål, ingen väg in, ingen väg ut. Trots
det kan vi komma och gå när vi vill.
Luften är fylld av allting. Vi tar upp så
mycket plats. Långsamt dör vi. Medvetet.
Förhindra det? Aldrig. Det är något som
bara behövs för att resten ska må bra. Packet.
Den oändliga hopen som gör dåligt till helt okej.
Ola kala.
Ibland är det inte vi, då är det du och jag och en
mur. En mur med tusen lås och lika många nycklar.
Inget passar ihop, allting blandas och sedan finns
det bara deg och den smet vi ifrån. Sprang för livet.
Sprang för döden.
Jag undrar om vi har glass hemma.
En trappa ner, rusar, tar ett steg för lite. Trillar.
Slår näsan. Allting sönderslaget. Vi flyger mot
porten, skorna föll av,
kjolarna blåser upp, jackorna hann aldrig fastna,
men ändå kan du ingenting se. För vi är grumliga,
och här råder totalt mörker.

 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s